2018 > 08

I förra veckan hade jag återigen ett fint, ordlöst samtal med våra vänner i den andra, osynliga dimensionen. Det är speciellt ett stycke som jag vill dela med mig av. Jag har hört motsvarande tankar tidigare - att vissa av våra medmänniskor finns i bakgrunden som väldigt diskreta hjälpare till oss. De tar inte mycket plats utan bara är där, när bördorna känns lite för tunga eller energin bara tryter. Alla hjälpare tillhör inte den osynliga världen utan vissa finns i vår närhet - även i den fysiska tillvaron. Kanske många känner igen sig i det här?

"Det finns människor som går vid din sida som är hjälpare, tänk på det. Det är inte så att de påkallar din uppmärksamhet hela tiden. Utan dom finns där bara för att parera när det går illa. Det är deras uppgift. Respektera deras roll. Och var väldigt observant, de är väldigt diskreta de här människorna.

Det är sällan hjälparna står där framme och skriker, att dom bistår, utan dom som är ivrigast är nog inte dom som är dom riktiga hjälparna utan dom som är ivrigast kan vara falska människor som bara för sitt eget behov behöver synas och få bekräftelse. Dom riktiga hjälparna finns i bakgrunden och kommer puffa dig, dit i den riktning där det behövs. "

Läs hela inlägget »

Likt inslag #3 den 1 juli om hur Horace Engdahl får till sig sina texter, "de kommer hela, precis som dom är", så kan även JRR Tolkien nämnas.
Tolkiens utsaga har även den, likt Horaces, en likhet med hur vissa kanaliserande medier arbetar, dvs att man upplever sig "hämta ner" färdiga budskap någonstans ifrån. 

Tolkien har uttryck det så här om sina berättelser:
"They arose in my mind as ´given´ things, and as they came, separately, so too the link grews.
An absorbing, though continually interrupted labour, yet always I had the sense of recording what was already ´there´ somewhere: not of ´inventing´. 


I Oxford, England, pågår det t o m den 28 oktober 2018 en väldigt fin utställning om Tolkiens teckningar, hur han skapade sina berättelser och även andra delar av hans liv. Det är en av de första gångerna man har lyckats samla alla centrala målningar på en och samma utställning. Så missa in detta. Utställningen är gratis men biljetter måste bokas på nätet. Mer info på:
https://tolkien.bodleian.ox.ac.uk/

 

Läs hela inlägget »

http://www.stockholm.se/guidetilltystnaden

Ett fantastiskt bra initiativ av Stockholms Stad: Guider till tystnaden.
De har nyligen presenterat 65 rofyllda platser att besöka och 22 promenadslingor att vandra på. De skriver:

"Tystnad, en dos natur och en möjlighet att bara få vara. Nu finns det vägledningar till 65 rofyllda platser i elva olika naturområden i Stockholms stad. Guide till tystnaden vill öka intresset för, visa vägen till och öka tillgängligheten till områden och platser i stadens närhet som erbjuder en kombination av ljudkvalitet, stillhet och gröna upplevelsevärden."

"Naturlig kraft och tankepauser. Gå en promenad i skogen för att samla tankarna. Sätt dig under ett träd i parken för en stunds avkoppling. Människor har oavsett kultur, religion och tradition i alla tider sökt kraft och avkoppling i rofylld natur."

Dessa guider finns att ladda ner från nätet (se länken överst), skriva ut eller att hämta på utvalda platser i Stockholm.

Läs hela inlägget »

Den här lilla skadade träskylten hittade jag på en plats i utkanten av branden i Färila, "Pilgrimsvägen". Den visade vägen in i brandområdet, till den pilgrimsled som nu inte kan användas pga risken för fallande träd.

Många är de som vandrar pilgrimsleder, över hela världen. Behovet är stort och återkommande. Att göra en pilgrimsvandring innebär att man bryter upp från vardagens mönster, det invanda och trygga och ger sig ut på en vandring. Men det är inte alltid man har tiden, möjligheten, orken, närvaron, att skapa den lilla vandringen, trots enkelheten.

Kan behovet även tillfredsställas i vår egen vardag, tänkte jag, eller är den nödvändigtvis bunden till "ge sig iväg" och "att vandra"? Om det går: Hur kan man göra det i så fall och hur långt kan man gå?

Pilgrimmens nyckelord är:
1. Frihet - att lugnt vandra utan kalender och inre och yttre stressfaktorer
2. Enkelhet - att leva endast med "det lilla" och skala av allt onödigt för en stund
3. Tystnad - att vara i stilla eftertanke, stänga ner ett yttre informationsflöd till förmån för en inre dialog
4. Bekymmerslöshet - att för en stund lägga ifrån sig bördor, ångest och det som tynger ens sinne
5. Långsamhet - att ge tid för enskilda tankar, för önskningar, för en bön eller bara inre tystnad
6. Andlighet - att släppa taget om intellektet och ge plats för ett gränslöst glidande mellan himmel och jord, synligt och osynligt, materiellt och andligt, där man erfar mer än tänker
7. Delande - att dela med sig av smärta, mödor, glädjeämnen och längtan. Till sig själv eller kanske en främmande människa du möter. Tyst eller med små ord. Det behövs sällan mycket pratande i möten med andra människor. En blick kan säga med än tusen ord.


Nunnor och munkar har i alla tider format en repetetiv vardag kring bland annat dessa nyckelord.
Men alla vi som inte delar den kristna tron kanske ändå kan skapa en del av tillvaron som kännetecknas av dessa ord. Att när vi får "egentid", i den utsträckning det är möjligt, se om det går att ta till sig ovan nyckelord. Att försöka släppa taget, och hitta känslan av en pilgrimsvandring.

Kan det vara att packa en liten ryggsäck med termos, filt och en anteckningsbok med penna och i tystnad gå ut i närmaste skog? Kan det vara att under tystnad gå till en av de många orgelkonserter som hålls gratis i våra kyrkor? Eller att hitta något som gör att händerna får arbeta monotont medan tanken bara glider iväg under den stunden, till en annan dimension av tillvaron. Jag hade gärna velat höra hur andra skapar sina naturligt andliga stunder, i sin vardagen.

Det mest udda jag hört är en företagare som regelbundet går till skogs med en kaffepanna, gör upp eld, kokar kaffe, filosoferar och sedan går hem igen.
 

Läs hela inlägget »

Platser som skadats, varit utsatta för olyckor, våld eller annan negativ påverkan kan få en enkel ceremoni, tänker jag. För att skicka en önskan om extra kraft, läkning och förnyelse - både till platsen i sig, till naturen och djuren men främst till alla de människor som bebor området. De som dagligen vistas i området och behöver känna trygghet, livsglädje och en balans inom sig själva - trots skadan. Det är kanske inte så lätt - och tar både tid och kraft från dem.

Jag besökte brandområdet i Färila och på en väldigt vackert belägen rastplats vid Abborrtjärn precis norr om Laforsen hade jag en lång bön som handlade om detta. En önskan om förnyad kraft, livsglädje och balans till alla de som bor där, till alla de som kämpat mot branden på området och till den svarta, helt brända marken bara 50 m från rastplatsen - och som sträckte sig runt hela tjärnen.

Jag vet inte om böner har någon inverkan på världsalltets krafter men gör ändå detta. Och ska absolut komma tillbaka till den vackra tjärnen och upprepa bönen om något år. Rastplatsen ligger märkligt nog på en pilgrimsväg enligt en skylt på platsen, en led från Gamla Uppsala till Trondheim. 

Några ord som kom till mig vid strandens kant, var ”Skador ger möjlighet till ett läkande”.
Jag fick känslan då att skador av denna proportion gett möjlighet till en läkning genom den sorg som initieras och ska processas. Den processen hanterar inte bara denna aktulla sorg, som känns när man ser all svart mark och röda trädstammar kilometer efter kilometer.

Den processen tar också med sig även gamla sorger. De som aldrig läktes. De sköljs med i samma sorgevågor. Kanske kan även de lindras när de inre känslorna får chans att välla fram igen. Jag tänkte också på hur skador gör att vi ofta sträcker ut händerna till varandra, hjälper varandra, även länder emellan. Det är ett läkande i det samarbetet.

Så samtidigt som skador medför förödelse på in- och utsidan så finns där också, mötet med andra, och möjlighet till en inre pånyttfödelse.

Läs hela inlägget »

I förrgår hade jag ett förutsättningslöst samtal med andevärlden och följande del syntes allmängiltig och därför har jag klippt in den i bloggen:

"Betänk att det är underbart att vi kan kommunicera. Betänk att det är en stor glädje att vi har varandra. Betänk att vi är tillsammans mer kompletta, än vi är ensamma. Era uppdrag på jorden är av sådan art att man måste samarbeta. För att få en lättsamhet i jordafärden.

När det känns tungt så ta kontakt med din andevärld. Vi är här för att hjälpa och stödja. Vi vill inte att det ska bli för tungt och tradigt och arbetsamt för er. Ändock ska det läras läror så den biten kan vi inte ta bort. Men när man går och bär en börda två stycken så är det mycket lättare än om man är ensam. Betänk att ni aldrig är ensamma, aldrig, aldrig, aldrig en sekund.

Vi finns och omfamnar er runt i kring er hela tiden. Betänk det. Det finns en omsorg om era själar som är så mjuk och omhöljande, att ni inte kan ana. Det finns så mycket ömhet, försiktighet i kontakten, att det är som en fläkt mot er kind. Sen vet jag inte om ni känner av den men tänk er att det finns en vind som smeker er kind. Den vinden är vi. Vi tar aldrig slut. Vi är aldrig helt stilla. Vi är alltid nära er. För evigt, stödjande, underlättande, befriande.

Livet kan vara tungt, vi vet. Många av oss har gått igenom det själv. Tungheten kan sätta sig i sinnet. Men glöm inte bort att det här är en läroresa. Kan man se det glädjande slutet skulle ingen vara ledsen. Betänk det."

 

Läs hela inlägget »

Blogg: Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

-

Etiketter