2018 > 07

Via twitterflödet hittade jag en äldre men ändå intressant och informativ artikel om Klardrömmar. Tydligen är det ca 50-70% av oss som någongång har upplevt en klardröm. Vissa drömmer flera gånger i månaden. Här är länken:
https://www.svd.se/sa-framkallar-du-egna-klardrommar
Läs hela inlägget »

En bok som jag kan rekommendera är ”Andlighet på svenska” av Bertil Ohlson. En bok med många år på nacken nu men viss kunskap blir aldrig förlegad utan är ständigt aktuell. Boken har ett långt avsnitt som heter just ”Problem kan vara tecken på något positivt” och där skriver han så här underfundigt:

”Konflikter uppstår av olika anledningar. En del konflikter uppstår för att ingen förnyelse sker . Andra konflikter uppstår just därför att förnyelse sker. Och ytterligare andra konflikter uppstår när en person upplever förnyelse, medan hennes eller hans omedelbara omgivning ser oförstående eller med motvilja på det hela.

Det kan då vara bra att erinra sig att konflikter och problem kan vara tecken på inre, andliga framsteg. Man upplever konflikter, inte därför att man misslyckats, utan därför att man håller på att lyckas. Element i tillvaron tycks rasa samman, inte därför att man gett sig in på något dåligt utan därför att man gett sig in i något positivt, ja, in i det goda. När problemen kommer behöver det inte betyda att man är på fel väg. De kan istället innebära att man är på rätt väg – på hemväg.

Man skulle önska sig att andligt sökande kunde få vara en stillsam och behaglig affär, men så är sällan fallet. Man har ju, i sitt sökande, vidrört tillvarons allra innersta och mäktigaste dimensioner och då får man också räkna med turbulens i de andliga luftlagren.

Dessutom finns det ju ingen garanti för att man enbart får genomgång enstaka problem, eftersom det är så många områden i ens inre som kan behöva beröras och förändras. Och detta kan betyda att just när man kommit ur ett problem möts man strax av ett nytt.”

Läs hela inlägget »

Jag hade ett långt, intressant samtal med andevärlden/vår andra dimension i förra veckan, för att få vägledning eller goda råd gällande en aktuell beslutssituation som jag står inför efter sommaren. En del av samtalet kom att handla om hur man kan försöka lyssna inåt och med hjälp av ens tolkning av det man hör och ser, kan förstå vad som får ens själ att "sjunga". Det är första gången jag hör att en känsla av sång eller musik i kroppen kan berätta för dig vad själen längtar efter mest av allt. Det var fina ord som jag ville dela med mig av:

"Det är inte lätt att veta vad en själ vill för det är bara inte att fråga sig själv för det blir inga vettiga svar. Däremot kan man titta på hur själen väljer och tolka de svaren för utifrån de tolkningarna så kommer du förstå ”vad är det för någonting som min själ söker och vilka väger kommer den vilja gå”.

Du kan inte göra våld på den längtan som en själ känner utan det är viktigt att du lär dig lyssna och tolka dina inre svar. För att hitta en harmoni och balans med dig själv.

Det kommer inte ske något farligt för att du inte följer din själs röst. Det blir bra ändå men du kommer inte få den att sjunga på det sättet man skulle kunna göra när man lyckas med stor möda hitta en tillvägagångssätt som är helt i harmoni med, och samklang med, det inre.

Så det är två olika sätt att leva sitt liv och det är inte fel eller rätt, det ena eller det andra, utan det är bara två olika sätt att förhålla sig till sitt liv.  Så gör inte för stor sak av dina val men visa ett intresse ändå av att lyssna inåt till dom strängar som råder i din kropp för att om du kan hitta ett sätt att tolka dom vibrationerna så kommer du lättare att förstå vad din själ söker för någonting.

Det är som att lyssna på musik och hitta melodin som kommer ifrån själen och som är evig, det är en lära i sig att hitta den tolkningarna och det musikörat."


(Ur ett samtal med andevärlden nyligen)
Mer om att kommunicera med andevärlden, hittar du i boken Ta kontakt med andevärlden (finns på Bokus och Adlibris, som fysisk bok eller som e-bok).

Läs hela inlägget »

Horace Engdahl, välkänd författare, är väldigt tydlig i sin fina beskrivning över hur värdefulla ord och fragment kommer till honom, färdiga, som från en "röst" i hans huvudet.
Även det här är en mycket intressant utsaga då det kommer från en författare med lång erfarenhet av ett välutvecklat skrivande, och med en varsam - nästan sträng - hantering av språket. Hur påfallande likt är inte det Horace berättar om, det som kanaliserande medier arbetar med - att hämta ned färdiga budskap. Och det som andra författare ger uttryck för att storyn redan är färdigskriven, bara att "hämta ned". Det finns även låtskrivare som också sagt att "melodin var färdigskriven, i mitt huvud, när jag vaknade". Jag skriver om just detta - att identifiera och förstå andevärldens sätt att kommunicera med oss, och hur andevärlden påverkar oss även i våra drömmar - i boken "Ta kontakt med andevärlden".


31 mars 2016 Radio P4 Radio Extra (https://t.sr.se/2KXw1oT) säger författaren Horace Engdahl detta, tidigt i intervjun, om boken ”Den sista grisen”:
”Den tillkom under en längre tid. Dom här fragmenten som jag kallar dom, då och då, när dom anmälde sig i mitt huvud.
//

”Dom tillkommer genom att dom på något sätt tillkommer i mitt huvud sådana dom är, i väldigt hög grad. De är inte i någon högre grad bearbetade och därför så måste jag helt enkelt bedöma dom: Kan det här säga människor någonting, kan det här inte göra det? Och dom som jag tycker kan säga någonting, dom tar jag med”.

Och om titlar till hans böcker:
"Det är så med alla mina titlar att jag drömmer dom alltid. Jag kan inte hitta på dom men i slutet på varje bok så blir det alltid så någon natt att framåt morgonen så kommer plötsligt titeln i sömnen. Någon säger den i min sömn och så kravlar jag ur sängen och skriver ner den på ett block där. Sen har jag i efterhand funderat - vad i mitt omedvetna kan ha gett mig denna tanke?”

Utdrag ur en intervju från Bokmässan 2016 (https://bit.ly/2Ny5U9B), ca 29 minuter in i intervjun, beskriver Horace samma fenomen men med lite andra ord:

”Fragmenten tillkommer ofrivilligt i den meningen att plötsligt talar dom i mitt huvud. De kommer hela, precis som de står där. Och jag måste skriva ner dem snabbt för att de inte ska försvinna. Som regel ändrar jag väldigt lite i dom, innan de publiceras.
De kommer sådana som de är. Och då har jag för enkelhetens skull sagt att den som skriver de här fragmenten är inte jag, utan det är ”han”. Därför att jag kan inte skriva dom. Jag kan inte sätta mig ned och säga att jag ska skriva fragment. Det blir ingenting av. Bokstavligt sett så kan jag inte göra det utan dom måste komma på det här viset. Då ser jag att det är nån där nere som kan skriva, det är inte jag.

Och han lyder inte mig. När jag behöver honom så kommer han aldrig. När jag inte behöver honom så kommer han. När jag står i duschen eller när jag går och promenerar - måste alltid ha en anteckningsbok med mig. Han kan komma när som helst.

Men så säger jag att på något sätt måste han ju vara släkt med mig, det är ju rimligt va? Det måste finnas någon slags…ja. Så på nåt sätt så säger han väl mig någonting om mig själv. Men jag vet inte varför och jag vet inte hur sant det är heller.”

Läs hela inlägget »

Blogg: Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

-

Etiketter