2018

https://www.svtplay.se/video/20037510/miro
Cirka 31 minuter in i denna spännade dokumentär om konstnären Joan Miro så finns ett avsnitt om ett rum i Miros vackra hem där Miro kunde försvinna i timtal för att meditera i "de frånvarandes rum". 

"Rummet var som ett kapell, där det rådde frid och en klosterlik tystnad. Där kunde han sitta och blicka inåt och kommunicera med de döda för att finna lösningar på sina problem".

Det är en fint sätt att använda sin förmåga till kontakter med andarna som en positiv kraft.
 

Läs hela inlägget »

Lekfullhet

Själen befinner sig på en mjuk resa, där ingenting har en sån stor allvarlighet. Det finns en lekfullhet i själens resa, även om våra kroppsliv kan vara tyngre, så finns ändå en nästan lekfullhet.

Jag skulle inte alltid vilja använda det ordet, för det ger associationer till en aningslöshet. Och ett icke-seriöst synsätt. Men den lekfullhet vi talar om är djupt seriöst.

Den har en oerhört djup mening. Därför att i lekfullheten medges precis det lärande som är så viktigt.

Det finns inget lärande som blir fullkomligt utan en lek. Det är själens tillvaro.

Och villkor för ett lärande.


Ur ett samtal med andevärlden

Läs hela inlägget »

Tänk vilken rikedom det ligger i att gå i sin barndoms marker. I det lilla barnets fotspår. Försöka minnas det man upplevde, återskapa det man drömde om och upptäcka hur mycket av den vuxna människan, som redan fanns på plats i 10-åringen.

Jag tänker att oavsett hur nära man kan komma de tidigare åren så kan ändå försöken hjälpa en att återfinna och återknyta till något autentiskt och ursprungligt inom sig. Något som fortfarande väntar på att förlösas och förverkligas.

Jag hade ett samtal med vår osynliga dimension härom veckan. Jag skrev ner följande:

Prata med den lilla flickan inom dig.
Och be henne om råd. Hur du, hur dom hade velat råda, sin äldre gestalt. Att lösa en upptornande konflikt. Som inte alls behöver vara konflikt. Hon kanske sitter med svaret och nyckeln. För att lösa upp, dilemmat för dig.

Dilemman handlar väldigt ofta om tankekonstruktioner. Och hitta små verktyg för att lösa dilemman, som samtal med sin inre, barn, är en god träning. Det viktiga för dig är att du kommer vidare. 

Läs hela inlägget »

Att leva sitt liv som den man var tänkt att vara, sig själv, är inte alltid ett självklart val. Viljan att ständigt "jaga det bättre", och "få göra mer" kan dra och slita i en ibland. Det är svårare än jag tänkt mig att bara stanna i förnöjsamhet, och ta emot det som kommer. Så här sa mina rådgivare i andevärlden:

Det finns en väg att vandra som är smal och otillgänglig. Det är inte alltid bekvämt. Det är ett liv med brist på förnödenheter ibland.

Det finns en renhet för själen i den vandringen.  Som är väldigt behaglig och ligger väldigt nära det liv som själen har, som är evigt.

Det är därför man ofta i en pilgrimsvandring har dom små medlen omkring sig för det är mera likt den själsliga tillvaron.

Det finns inte förnödenheter, runt i kring, på det där sättet. Utan de livsmedlen man lever av, är av en annan karaktär. De andliga livsmedlen. Beakta med varsamhet, din tillvaro. Säkerställ en andlighet framöver. Det krävs ett kontinuerligt arbete på det här området.

Det behöver inte vara förenat med umbäranden. Men däremot att avsäga sig den ständigt närvarande önskan om ett annat liv. Det klyver dig bara inför en uppgift som är viktig att utföra.

Läs hela inlägget »

Inget nytt under solen. Naturmedicinaren, författaren, abedissan, mm, Hildegard av Bingen (född 1098 i Tyskland) skrev redan för ca 850 år sedan flera skrifter/böcker, några med visioner som hon "fått till sig".
Jag håller det för sannolikt att den närkontakt som Hildegard redovisar i sina skrifter, är densamma som andra kända författare redovisar som källan till sina visioner, ord, formuleringar, mm. Det är en och samma källa bedömer jag, som alla dessa kända personer har erfarit. De tolkar den något olika bara beroende på vilket sammanhang och kontext som personen lever och verkar i. Så tänker jag. Jag vet inte om du håller med mig?

Så här poetiskt beskrev Hildegard hur texterna kom till henne, rätt likt det Horace och Tolkien beskriver,  (se tidigare bloggar om dem):

Det som jag skriver ned är endast sådant som jag ser och hör i dessa visioner, och jag formulerar inga andra ord än dem jag hör. Jag framför detta med latinska ord utan avgränsningar mellan orden, just som jag hör det i visionerna, eftersom jag inte har lärt att skriva på det sättet som lärda män skriver.

Orden som jag ser och hör i visionerna är inte som de ord som ljuder ur en människans mun, utan de strömmar fram liksom en flammande låga eller som molnen som jagar fram på en klar himmel.

//
Dessa syner som jag har haft har jag inte sett i drömmen eller i sovande tillstånd eller i extas. Jag har inte upplevt dem med min yttre persons kroppsliga ögon och öron, inte heller i avskilda rum, utan jag har haft dessa uppenbarelser i vaket tillstånd, medan jag i ett rent andligt tillstånd har kunnat se vida omkring med min inre persons ögon och öron, och mitt bland andra. Hur detta går till är det svårt för en dödlig människa att förstå.
//
Ovan utdrag är från en bok som handlar om bland annat Hildegard. Där återges dessa självbiografiska berättelser, i ett brev skrivet till en vallonsk munk, Guibert av Gembloux. Hon sade sig också kunna förutse framtida händelser.

Läs mer om Hildegard på Wikipedia:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hildegard_av_Bingen

Läs hela inlägget »

I förra veckan hade jag återigen ett fint, ordlöst samtal med våra vänner i den andra, osynliga dimensionen. Det är speciellt ett stycke som jag vill dela med mig av. Jag har hört motsvarande tankar tidigare - att vissa av våra medmänniskor finns i bakgrunden som väldigt diskreta hjälpare till oss. De tar inte mycket plats utan bara är där, när bördorna känns lite för tunga eller energin bara tryter. Alla hjälpare tillhör inte den osynliga världen utan vissa finns i vår närhet - även i den fysiska tillvaron. Kanske många känner igen sig i det här?

"Det finns människor som går vid din sida som är hjälpare, tänk på det. Det är inte så att de påkallar din uppmärksamhet hela tiden. Utan dom finns där bara för att parera när det går illa. Det är deras uppgift. Respektera deras roll. Och var väldigt observant, de är väldigt diskreta de här människorna.

Det är sällan hjälparna står där framme och skriker, att dom bistår, utan dom som är ivrigast är nog inte dom som är dom riktiga hjälparna utan dom som är ivrigast kan vara falska människor som bara för sitt eget behov behöver synas och få bekräftelse. Dom riktiga hjälparna finns i bakgrunden och kommer puffa dig, dit i den riktning där det behövs. "

Läs hela inlägget »

Likt inslag #3 den 1 juli om hur Horace Engdahl får till sig sina texter, "de kommer hela, precis som dom är", så kan även JRR Tolkien nämnas.
Tolkiens utsaga har även den, likt Horaces, en likhet med hur vissa kanaliserande medier arbetar, dvs att man upplever sig "hämta ner" färdiga budskap någonstans ifrån. 

Tolkien har uttryck det så här om sina berättelser:
"They arose in my mind as ´given´ things, and as they came, separately, so too the link grews.
An absorbing, though continually interrupted labour, yet always I had the sense of recording what was already ´there´ somewhere: not of ´inventing´. 


I Oxford, England, pågår det t o m den 28 oktober 2018 en väldigt fin utställning om Tolkiens teckningar, hur han skapade sina berättelser och även andra delar av hans liv. Det är en av de första gångerna man har lyckats samla alla centrala målningar på en och samma utställning. Så missa in detta. Utställningen är gratis men biljetter måste bokas på nätet. Mer info på:
https://tolkien.bodleian.ox.ac.uk/

 

Läs hela inlägget »

http://www.stockholm.se/guidetilltystnaden

Ett fantastiskt bra initiativ av Stockholms Stad: Guider till tystnaden.
De har nyligen presenterat 65 rofyllda platser att besöka och 22 promenadslingor att vandra på. De skriver:

"Tystnad, en dos natur och en möjlighet att bara få vara. Nu finns det vägledningar till 65 rofyllda platser i elva olika naturområden i Stockholms stad. Guide till tystnaden vill öka intresset för, visa vägen till och öka tillgängligheten till områden och platser i stadens närhet som erbjuder en kombination av ljudkvalitet, stillhet och gröna upplevelsevärden."

"Naturlig kraft och tankepauser. Gå en promenad i skogen för att samla tankarna. Sätt dig under ett träd i parken för en stunds avkoppling. Människor har oavsett kultur, religion och tradition i alla tider sökt kraft och avkoppling i rofylld natur."

Dessa guider finns att ladda ner från nätet (se länken överst), skriva ut eller att hämta på utvalda platser i Stockholm.

Läs hela inlägget »

Den här lilla skadade träskylten hittade jag på en plats i utkanten av branden i Färila, "Pilgrimsvägen". Den visade vägen in i brandområdet, till den pilgrimsled som nu inte kan användas pga risken för fallande träd.

Många är de som vandrar pilgrimsleder, över hela världen. Behovet är stort och återkommande. Att göra en pilgrimsvandring innebär att man bryter upp från vardagens mönster, det invanda och trygga och ger sig ut på en vandring. Men det är inte alltid man har tiden, möjligheten, orken, närvaron, att skapa den lilla vandringen, trots enkelheten.

Kan behovet även tillfredsställas i vår egen vardag, tänkte jag, eller är den nödvändigtvis bunden till "ge sig iväg" och "att vandra"? Om det går: Hur kan man göra det i så fall och hur långt kan man gå?

Pilgrimmens nyckelord är:
1. Frihet - att lugnt vandra utan kalender och inre och yttre stressfaktorer
2. Enkelhet - att leva endast med "det lilla" och skala av allt onödigt för en stund
3. Tystnad - att vara i stilla eftertanke, stänga ner ett yttre informationsflöd till förmån för en inre dialog
4. Bekymmerslöshet - att för en stund lägga ifrån sig bördor, ångest och det som tynger ens sinne
5. Långsamhet - att ge tid för enskilda tankar, för önskningar, för en bön eller bara inre tystnad
6. Andlighet - att släppa taget om intellektet och ge plats för ett gränslöst glidande mellan himmel och jord, synligt och osynligt, materiellt och andligt, där man erfar mer än tänker
7. Delande - att dela med sig av smärta, mödor, glädjeämnen och längtan. Till sig själv eller kanske en främmande människa du möter. Tyst eller med små ord. Det behövs sällan mycket pratande i möten med andra människor. En blick kan säga med än tusen ord.


Nunnor och munkar har i alla tider format en repetetiv vardag kring bland annat dessa nyckelord.
Men alla vi som inte delar den kristna tron kanske ändå kan skapa en del av tillvaron som kännetecknas av dessa ord. Att när vi får "egentid", i den utsträckning det är möjligt, se om det går att ta till sig ovan nyckelord. Att försöka släppa taget, och hitta känslan av en pilgrimsvandring.

Kan det vara att packa en liten ryggsäck med termos, filt och en anteckningsbok med penna och i tystnad gå ut i närmaste skog? Kan det vara att under tystnad gå till en av de många orgelkonserter som hålls gratis i våra kyrkor? Eller att hitta något som gör att händerna får arbeta monotont medan tanken bara glider iväg under den stunden, till en annan dimension av tillvaron. Jag hade gärna velat höra hur andra skapar sina naturligt andliga stunder, i sin vardagen.

Det mest udda jag hört är en företagare som regelbundet går till skogs med en kaffepanna, gör upp eld, kokar kaffe, filosoferar och sedan går hem igen.
 

Läs hela inlägget »

Platser som skadats, varit utsatta för olyckor, våld eller annan negativ påverkan kan få en enkel ceremoni, tänker jag. För att skicka en önskan om extra kraft, läkning och förnyelse - både till platsen i sig, till naturen och djuren men främst till alla de människor som bebor området. De som dagligen vistas i området och behöver känna trygghet, livsglädje och en balans inom sig själva - trots skadan. Det är kanske inte så lätt - och tar både tid och kraft från dem.

Jag besökte brandområdet i Färila och på en väldigt vackert belägen rastplats vid Abborrtjärn precis norr om Laforsen hade jag en lång bön som handlade om detta. En önskan om förnyad kraft, livsglädje och balans till alla de som bor där, till alla de som kämpat mot branden på området och till den svarta, helt brända marken bara 50 m från rastplatsen - och som sträckte sig runt hela tjärnen.

Jag vet inte om böner har någon inverkan på världsalltets krafter men gör ändå detta. Och ska absolut komma tillbaka till den vackra tjärnen och upprepa bönen om något år. Rastplatsen ligger märkligt nog på en pilgrimsväg enligt en skylt på platsen, en led från Gamla Uppsala till Trondheim. 

Några ord som kom till mig vid strandens kant, var ”Skador ger möjlighet till ett läkande”.
Jag fick känslan då att skador av denna proportion gett möjlighet till en läkning genom den sorg som initieras och ska processas. Den processen hanterar inte bara denna aktulla sorg, som känns när man ser all svart mark och röda trädstammar kilometer efter kilometer.

Den processen tar också med sig även gamla sorger. De som aldrig läktes. De sköljs med i samma sorgevågor. Kanske kan även de lindras när de inre känslorna får chans att välla fram igen. Jag tänkte också på hur skador gör att vi ofta sträcker ut händerna till varandra, hjälper varandra, även länder emellan. Det är ett läkande i det samarbetet.

Så samtidigt som skador medför förödelse på in- och utsidan så finns där också, mötet med andra, och möjlighet till en inre pånyttfödelse.

Läs hela inlägget »

I förrgår hade jag ett förutsättningslöst samtal med andevärlden och följande del syntes allmängiltig och därför har jag klippt in den i bloggen:

"Betänk att det är underbart att vi kan kommunicera. Betänk att det är en stor glädje att vi har varandra. Betänk att vi är tillsammans mer kompletta, än vi är ensamma. Era uppdrag på jorden är av sådan art att man måste samarbeta. För att få en lättsamhet i jordafärden.

När det känns tungt så ta kontakt med din andevärld. Vi är här för att hjälpa och stödja. Vi vill inte att det ska bli för tungt och tradigt och arbetsamt för er. Ändock ska det läras läror så den biten kan vi inte ta bort. Men när man går och bär en börda två stycken så är det mycket lättare än om man är ensam. Betänk att ni aldrig är ensamma, aldrig, aldrig, aldrig en sekund.

Vi finns och omfamnar er runt i kring er hela tiden. Betänk det. Det finns en omsorg om era själar som är så mjuk och omhöljande, att ni inte kan ana. Det finns så mycket ömhet, försiktighet i kontakten, att det är som en fläkt mot er kind. Sen vet jag inte om ni känner av den men tänk er att det finns en vind som smeker er kind. Den vinden är vi. Vi tar aldrig slut. Vi är aldrig helt stilla. Vi är alltid nära er. För evigt, stödjande, underlättande, befriande.

Livet kan vara tungt, vi vet. Många av oss har gått igenom det själv. Tungheten kan sätta sig i sinnet. Men glöm inte bort att det här är en läroresa. Kan man se det glädjande slutet skulle ingen vara ledsen. Betänk det."

 

Läs hela inlägget »
Via twitterflödet hittade jag en äldre men ändå intressant och informativ artikel om Klardrömmar. Tydligen är det ca 50-70% av oss som någongång har upplevt en klardröm. Vissa drömmer flera gånger i månaden. Här är länken:
https://www.svd.se/sa-framkallar-du-egna-klardrommar
Läs hela inlägget »

En bok som jag kan rekommendera är ”Andlighet på svenska” av Bertil Ohlson. En bok med många år på nacken nu men viss kunskap blir aldrig förlegad utan är ständigt aktuell. Boken har ett långt avsnitt som heter just ”Problem kan vara tecken på något positivt” och där skriver han så här underfundigt:

”Konflikter uppstår av olika anledningar. En del konflikter uppstår för att ingen förnyelse sker . Andra konflikter uppstår just därför att förnyelse sker. Och ytterligare andra konflikter uppstår när en person upplever förnyelse, medan hennes eller hans omedelbara omgivning ser oförstående eller med motvilja på det hela.

Det kan då vara bra att erinra sig att konflikter och problem kan vara tecken på inre, andliga framsteg. Man upplever konflikter, inte därför att man misslyckats, utan därför att man håller på att lyckas. Element i tillvaron tycks rasa samman, inte därför att man gett sig in på något dåligt utan därför att man gett sig in i något positivt, ja, in i det goda. När problemen kommer behöver det inte betyda att man är på fel väg. De kan istället innebära att man är på rätt väg – på hemväg.

Man skulle önska sig att andligt sökande kunde få vara en stillsam och behaglig affär, men så är sällan fallet. Man har ju, i sitt sökande, vidrört tillvarons allra innersta och mäktigaste dimensioner och då får man också räkna med turbulens i de andliga luftlagren.

Dessutom finns det ju ingen garanti för att man enbart får genomgång enstaka problem, eftersom det är så många områden i ens inre som kan behöva beröras och förändras. Och detta kan betyda att just när man kommit ur ett problem möts man strax av ett nytt.”

Läs hela inlägget »

Jag hade ett långt, intressant samtal med andevärlden/vår andra dimension i förra veckan, för att få vägledning eller goda råd gällande en aktuell beslutssituation som jag står inför efter sommaren. En del av samtalet kom att handla om hur man kan försöka lyssna inåt och med hjälp av ens tolkning av det man hör och ser, kan förstå vad som får ens själ att "sjunga". Det är första gången jag hör att en känsla av sång eller musik i kroppen kan berätta för dig vad själen längtar efter mest av allt. Det var fina ord som jag ville dela med mig av:

"Det är inte lätt att veta vad en själ vill för det är bara inte att fråga sig själv för det blir inga vettiga svar. Däremot kan man titta på hur själen väljer och tolka de svaren för utifrån de tolkningarna så kommer du förstå ”vad är det för någonting som min själ söker och vilka väger kommer den vilja gå”.

Du kan inte göra våld på den längtan som en själ känner utan det är viktigt att du lär dig lyssna och tolka dina inre svar. För att hitta en harmoni och balans med dig själv.

Det kommer inte ske något farligt för att du inte följer din själs röst. Det blir bra ändå men du kommer inte få den att sjunga på det sättet man skulle kunna göra när man lyckas med stor möda hitta en tillvägagångssätt som är helt i harmoni med, och samklang med, det inre.

Så det är två olika sätt att leva sitt liv och det är inte fel eller rätt, det ena eller det andra, utan det är bara två olika sätt att förhålla sig till sitt liv.  Så gör inte för stor sak av dina val men visa ett intresse ändå av att lyssna inåt till dom strängar som råder i din kropp för att om du kan hitta ett sätt att tolka dom vibrationerna så kommer du lättare att förstå vad din själ söker för någonting.

Det är som att lyssna på musik och hitta melodin som kommer ifrån själen och som är evig, det är en lära i sig att hitta den tolkningarna och det musikörat."


(Ur ett samtal med andevärlden nyligen)
Mer om att kommunicera med andevärlden, hittar du i boken Ta kontakt med andevärlden (finns på Bokus och Adlibris, som fysisk bok eller som e-bok).

Läs hela inlägget »

Horace Engdahl, välkänd författare, är väldigt tydlig i sin fina beskrivning över hur värdefulla ord och fragment kommer till honom, färdiga, som från en "röst" i hans huvudet.
Även det här är en mycket intressant utsaga då det kommer från en författare med lång erfarenhet av ett välutvecklat skrivande, och med en varsam - nästan sträng - hantering av språket. Hur påfallande likt är inte det Horace berättar om, det som kanaliserande medier arbetar med - att hämta ned färdiga budskap. Och det som andra författare ger uttryck för att storyn redan är färdigskriven, bara att "hämta ned". Det finns även låtskrivare som också sagt att "melodin var färdigskriven, i mitt huvud, när jag vaknade". Jag skriver om just detta - att identifiera och förstå andevärldens sätt att kommunicera med oss, och hur andevärlden påverkar oss även i våra drömmar - i boken "Ta kontakt med andevärlden".


31 mars 2016 Radio P4 Radio Extra (https://t.sr.se/2KXw1oT) säger författaren Horace Engdahl detta, tidigt i intervjun, om boken ”Den sista grisen”:
”Den tillkom under en längre tid. Dom här fragmenten som jag kallar dom, då och då, när dom anmälde sig i mitt huvud.
//

”Dom tillkommer genom att dom på något sätt tillkommer i mitt huvud sådana dom är, i väldigt hög grad. De är inte i någon högre grad bearbetade och därför så måste jag helt enkelt bedöma dom: Kan det här säga människor någonting, kan det här inte göra det? Och dom som jag tycker kan säga någonting, dom tar jag med”.

Och om titlar till hans böcker:
"Det är så med alla mina titlar att jag drömmer dom alltid. Jag kan inte hitta på dom men i slutet på varje bok så blir det alltid så någon natt att framåt morgonen så kommer plötsligt titeln i sömnen. Någon säger den i min sömn och så kravlar jag ur sängen och skriver ner den på ett block där. Sen har jag i efterhand funderat - vad i mitt omedvetna kan ha gett mig denna tanke?”

Utdrag ur en intervju från Bokmässan 2016 (https://bit.ly/2Ny5U9B), ca 29 minuter in i intervjun, beskriver Horace samma fenomen men med lite andra ord:

”Fragmenten tillkommer ofrivilligt i den meningen att plötsligt talar dom i mitt huvud. De kommer hela, precis som de står där. Och jag måste skriva ner dem snabbt för att de inte ska försvinna. Som regel ändrar jag väldigt lite i dom, innan de publiceras.
De kommer sådana som de är. Och då har jag för enkelhetens skull sagt att den som skriver de här fragmenten är inte jag, utan det är ”han”. Därför att jag kan inte skriva dom. Jag kan inte sätta mig ned och säga att jag ska skriva fragment. Det blir ingenting av. Bokstavligt sett så kan jag inte göra det utan dom måste komma på det här viset. Då ser jag att det är nån där nere som kan skriva, det är inte jag.

Och han lyder inte mig. När jag behöver honom så kommer han aldrig. När jag inte behöver honom så kommer han. När jag står i duschen eller när jag går och promenerar - måste alltid ha en anteckningsbok med mig. Han kan komma när som helst.

Men så säger jag att på något sätt måste han ju vara släkt med mig, det är ju rimligt va? Det måste finnas någon slags…ja. Så på nåt sätt så säger han väl mig någonting om mig själv. Men jag vet inte varför och jag vet inte hur sant det är heller.”

Läs hela inlägget »

Igår höll vi en fin ceremoni, på en speciell plats intill Hammarbybacken, en plats som får representera den södra kraftplatsen till Stockholm. Det finns kraftplatser utsedda för syd, väst, norr och öst - och de får besök vid sommarsolståndet, höstdag-jämning, vinterdagjämning och vårdagjämning. 
Det finns många anledningar att både fira solståndet men också att önska staden och dess befolkning och natur ny god energi för den kommande perioden.  En enkel ceremoni är ett gott tillfälle att sända en värmande tanke till sig själv, till sina medmänniskor och till naturen. Det behöver inte vara mer märkvärdigt än så.

Läs hela inlägget »
SvD 18 juni har fin artikel med rubriken "Skogsbad - sinnesnärvaro i skogen läker stressade själar". Den handlar om en nygammal företeelse med guidade naturvistelser med syfte att läka hela människan, inifrån, med hjälp av medveten närvaro i naturen.

Att vi lockas till skogen för att stilla våra själar och ladda både frid och energi är inget nytt, och vardagsmat för många naturintresserade i landet, men att få hjälp att gå ner i varv av erfarna psykologer som verkar som "natur- och skogsterapi-guider" är något helt nytt vad jag vet. I artikeln sker det i Nackareservatet utanför Stockholm.

Artikeln skriver vidare att "har vi haft upprepade positiva upplevelser i naturen kan en viss plats fungera som ett slags betingning och när man återvänder dit dras dessa upplevelser igång mer eller mindre automatiskt".

Allt det här anknyter väl till det jag tidigare bloggat om, som Natur-andlighet, vikten av sina egna heliga ställen och Quiet gardens movement i boken om Klosterträdgårdar, mm. Alla former att hitta till en stillhet är välkomna! Vi behöver många "vägskyltar" på den autobahn vi dagligen färdas på, som visar var alla avfarterna finns och var vi kan landa i ett lugn.
Läs hela inlägget »
Ett kort budskap kom igår:

Det är en god idé att odla klokskap. Det förutsätter en dialog med sitt inre.
Läs hela inlägget »

En liten kort, kärnfull text från andevärlden:

Rädslan för sig själv möter en, i varje stråk av utveckling.

Det är lika mycket ett hinder till vardags som det är nyckeln till nästa fas. Man ska inte uppmuntra rädslor.


Det kanske är till och med så att man kan använda känslan och upplevelsen av viss typ av rädsla som en indikator att man är utanför sin comfort zon och det då finns möjlighet till utveckling och växt.
Paul Moxnes, norsk professor i organisationspsykologi, talar om Positiv ångest: "Ångest är energi som - om förhållandena läggs till rätta - kan användas som en konstruktiv kraft". Han lyfter fram och betonar den positiva ångesten, som man hittar både hos invididerna själva som inom hela organisationer.
Jag tycker speciellt om orden "om förhållanden läggs till rätta" för det betyder att det behöver finnas ett moment av medveten styrning för att managera en själv till en utveckling och tillväxt. Intressant, tänker jag.
Länk till Paul Moxnes: https://www.linkedin.com/in/paul-moxnes-3b005017/

Läs hela inlägget »

Jag hade ett samtal med andevärlden idag för att få vägledning inför ett kommande besök med en möjlig ny arbetsgivare. Det kom en väldigt kort vägledning om det jag frågade efter, men desto mer ord som handlade om andra perspektiv - att inte bara tänka plikter och försörjning utan kanske lägga lika mycket "möda" att hitta det njutbara, och även hitta tillbaka till det lilla barnet. Vad ville det lilla barnet uppleva i livet? Här kommer delar av samtalet:

"Det finns en led åt väst där du kan gå för att leka och njuta, av ditt liv, mer än vad du gör idag. Det finns för mycket pålagor för dig som du ställer krav på själv att följa, men det finns inga sådana krav att följa egentligen. Det är ditt psyke som hittar på olika hållpunkter och ledstänger för att inte känna friheten att bara blomma ut och ta för sig av skottkärran där mull och blommor och frön kan gro till en fantastisk trädgård. Du binder in dig själv för mycket och inte leker och sjunger tillräckligt, för din egen hälsas skull.

Jag hade önskat att du hade hittat vägar att bara bli lekfull och njuta av det liv som du har fått dig tillskickad av den stora, högste för att du ska utvecklas åt ett håll som du inte kan ana om vad det ska bära. Vi vill dig mycket väl och kommer skydda dig på din väg men var beredd på att det blir tvära kast i din tillvaro och det kan te sig mystiskt men i det finns ingenting som inte följer den väg som du redan har bestämt. Ändock finns det pariteter och avsnitt som inte du förstår till fullo förr än det är passerat och förstått och genomlidit. Jag hoppas du har förståelse för att lidandet också har en plats i ditt liv och att det bringar en ordning och struktur i ditt inre.

Mer kan vi idag inte säga om din fortbildning men akta på att resa för långt utan håll dig i Europa. Det gagnar dig bäst just nu. Det finns ingen anledning att möta andra andliga världar. Det gör dig bara förvirrad och kommer skapa oreda. Därför vill vi att du stannar i Europa och förkovrar dig i din andliga sinnlighet här och nu. Var beredd på att det blir djupa avsnitt och stärkande passager i din väg, framåt, inåt.

......

En gång fanns det en flicka, som ville leka och skutta och bara vara. Du har till uppgift att hitta henne igen. Försök kom fram till vad hon ville med världen. Försök gissa vad hon kunde älska. Vad som var värdefullt för henne. Sök reda på dom tingen. Hennes värdefullaste saker.  Vilka var det. Spara ihop det.

Läs hela inlägget »

En fin bok för oss som älskar både klostermiljöer, trädgårdar och tysta miljöer. Lena Isralessons bok "Klosterträdgårdar" har allt och den är väldigt inspirerande. 
Hon har besökt ett tjugotal kloster i bland annat Ryssland, Tyskland, England, Italien, Sverige, mm och har mängder av vackra bilder, tänkvärda texter och många uppslag om läkeörter, vid sidan om alla sidor om bedövande vackra växter.

Längst bak i boken finns en lista på alla kloster hon besökt, tips inför klosterresan och även ev. övernattningar och en bra litteraturlista för de som vill gräva mer på området klosterträdgårdar.

Hon skriver också om det internationella nätverket "The quiet garden movement" som samlar trädgårdar för alla som behöver tystnad och skönhet, vare sig man är icke-troende eller troende. 
 

Läs hela inlägget »

Ur ett samtal med andevärlden:

- Alla vill vara ensamma. Inte vara beroende av andra människor. Det sår andra möjligheter.

När hjärtat blir grumligt är det för mycket andra människor som rör runt. Man behöver hitta sig själv. Bara ha sin egen livs ström att ta hand om. 

Läs hela inlägget »

Ur ett samtal med andevärlden:
- Det finns en dimension i kunskap som är det icke-verbala kommunikationssättet. Lär dig upptäcka det. Det kommer inte att gå att översätta till ord. Var bara nöjd med det. Det icke-verbala kommunikationssättet. Försök inte förstå. Låt det bara ske.

I allt lärande finns denna dimension, ett lärande som blir en omedveten, integrerad kunskap eller vetskap i kroppen. Det finns inte bara i kontakten med andevärlden även om den märks där väldigt tydligt. I ett samtal så kom ovan strof, och blev som en påminnelse att detta att "försöka förstå" ibland är en begränsning i att ta till sig ett nytt lärande. 

Omedveten, integrerad kunskap kan förklaras så här: 
"Vi lär oss utifrån teorier och egna erfarenheter  - vi övar, får feedback, reflekterar och finjusterar. Efter ett tag blir kunskapen/färdigheten en naturlig del av oss och vi glömmer bort att vi kan det. Om någon frågar mig vilken fot jag trycker ner kopplingen med när jag kör bil, kan jag inte svara direkt utan måste prova vilken fot det är. Den kunskapen har med tiden blivit en omedveten integrerad kunskap. "
 

Läs hela inlägget »
Vid ett besök i Vattumannens bokhandel i Stockholm, där man säljer allt inom andlighet vare sig det är böcker, kroppsvård, mm och ordnar författarträffar, kurser och så vidare, så hörde jag en person uttrycka att ganska många gäster hoovrar runt bland hyllorna och söker och söker och vet inte alls vad de ska ha. De bara känner de behöver "något".
Rätt eller fel i utsagan om gästerna så kom jag ändå att tänka på de orden efter att jag det här samtalet med våra rådgivare på andra sidan:

-         Många känner en ledsnad för att man inte förmår uttrycka exakt det dom vill ha. Deras inre längtan är så begränsad. Många förstår inte hur, vilket språk man ska använda, för att uttrycka sin inre längtan. Det är nog en utan de svåraste utmaningarna idag. Att både hitta språket och sedan förstå vad det är som driver den inre längtan. Vad är det man letar efter. Vad är den inre längtan. Kan en inre längtan innehålla både yttre komponenter eller bara inre komponenter? Det är en utav de frågor man får ställa sig. Vad innehåller den inre längtan. Det kommer vi inte svara på. Det är för er att upptäcka och att bli förvånad över de enkla svaren som finns att få.
 
-         Den inre längtan skapar dig, gör dig till den du är. De är inte bara som Martin Buber säger (filosof, egen anm) att man ”blir till” i mötet med ”den andra”. Det finns ett möte med sitt inre. Där blir du också till. Det finns en balans mellan din inre längtan och ditt ”vara” i världen. Det är en dialog det också. Det är lika mycket ett möte det också. Det finns en stor komplex kontrast i de här polerna. Den inre längtan och det yttre görat, det yttre varat. Inget konstigt, det behöver inte krånglas till på något sätt, det bara är. Det intressanta är den resa som man kan göra. Det intressanta är inte att komma fram utan det är att hitta, hitta till sitt eget, uttryck. Uttrycket är svårast. Det är inte att känna saker utan det är hitta till uttrycket. Vilket uttryck, hur ska jag uttrycka, vad ska jag uttrycka. När kan jag uttrycka det. Behöver jag kommunicera med andra människor det jag uttrycker eller kan jag bara göra det för mig själv? Det finns många frågor där.


- Slut -
Läs hela inlägget »
Utdrag ur ett samtal med andevärlden, ett samtal som egentligen handlade om något helt annat, men så kom dessa rader. Det är så obegripligt och svårt att med dagens status i världen, tycka att allt är "gott" eller till och med "gott nog" som samtalet beskrev. Jo, i den lilla världen - i sitt eget mikrosystem med familj, vänner, etc - men med allt som händer med våra "nästa", både i vårt eget land och i världen i stort... Det går inte ihop för mig hur något kan vara gott nog.

- Det finns en otillräcklighetskänsla som rider över världen idag. Att allt måste bli annorlunda, allt måste bli bättre, baseras på att det som är idag inte är gott nog. Det är det. Det är gott nog. Alla är gott nog.
 
- Det pågår ett skifte i världen, en transformation till en högre nivå. Ett förhärligande, av en ny typ utav känsla i kroppen, en känsla av samhörighet med den andra sidan, att vi är ett, att vi är gemenskap. Att vi färdas i gemenskap. Ett ”vara” i gemenskap. Den gemenskapen är stor, den är viktig, den är komplett, den är här, den är nu. Den beskriver det som ett barn, som ska utvecklas, som ska lära sig att gå. För det är det som man gör i sitt kroppsliv. Man kommer ner utan färdigheter. Inom sitt område kanske man känner sig väldigt handikappad. Det är helt i sin ordning. Det är precis inom de områden man ska skapa sin färdighet inom. Därför kommer en otillräcklighetskänsla bli väldigt stark. Där man är, ska man utvecklas. Därför är man barn, pånyttfödd inom det område. Man har en enorm kapacitet på andra områden men livet är valt utifrån det område där du är grön. Där du ska bli mer fullkomnad.
 
- Det är viktigt att lära känna sin kapacitet på dom svagare områden, där man inte kan så mycket. Man ska känna sin fulla kapacitet i utvecklingspotentialen. Det är viktigt. Det viktiga är inte att nå fram, och tillägna sig varenda kunskap, förståelse, insikt utan det är att bli varse kapaciteten i människan. Sen är resan oändligt lång genom många liv. Men att känna kapaciteten, det är viktigt. Det är det som är så vackert. Att det finns en enorm kapacitet. Som kommer bära väldigt, väldigt långt. Det skapar en trygghet och en försoning med ens tillvaro.  Man behöver inte springa ut mitt i varenda kapacitet, men att veta att den ligger latent, det är en skön förmåga att bara äga. Det är viktigt för människor att bara känna.

- Slut -

 
Läs hela inlägget »

Idag hölls en fin ceremoni på Uppsala Högar för att främja en attitydförändring i vårt samhälle: för en ökad respekt för utövare av natur-andlighet och för att bevara etablerade andliga platser i naturen, tillgängliga för alla dem som önskar utöva sin andlighet där. Syftet var också att visa upp den natur-andlighet som utövas istället för att gömma undan den eller att var och en smyger med den för sig själva. Det är så många som känner kraften i naturen och som har behov av att komma till speciella platser - för att ladda energi, frid och livsglädje. Människor har i många hundra år samlats för att utöva en enkel och naturnära andlighet på speciella platser i Sverige och det är viktigt att de platserna fortsätter att användas. Och att vi värnar om tillgängligheten till dessa vackra platser så att fler kan komma dit och odla sin egen andlighet.

Förutom ceremonin med sång, trummor och eld hölls en lång och långsam vandring under tystnad, över alla högar, till en vacker meditationsplats som uppförts i en skogsglänta, vidare runt Tunåsen och tillbaka till de vackra högarna.
Det kändes fint att både få vara med sig själv och i sig själv, men också att få dela tystnaden och närheten till naturen med de andra. Man behöver både och, både enskildheten och gemenskapen.  

Läs hela inlägget »

Lite värmande medskick från andra sidan:
Det finns gemensamma drag på livets resa, det är kroppslivets utmaningar och hur man hanterar det. Det finns en gemensam faktor i att man också söker utöver den utmaning som hela livet innebär så vill man också skapa sin egen utmaning. Sin egen mening i livet också, sina glädjeämnen, sina nyckelpunkter som gör att man brinner, man brinner för livet och man vill vara här. Man vill njuta, man vill glädjas, man vill glädjas med andra, man vill finna det goda, man vill ta hand om dom som inte alltid orkar.
Det är viktigt att man kan skapa en sorts mikromening även inom sig själv. Med sin omgivning. Det är någonting som vi ska värna, för alla människor. 

Läs hela inlägget »

Ett samtal med andevärlden som kom att handla om tolerans och acceptans om våra olika utgångslägen:

Det finns idag i världen ett behov av konsolidering av kunskap, känslor, kärlek, kontrakt mellan människor. Att dom som känner att dom hittat varandra sluter sig, och bildar förbund, att verka för det goda och verka för förnyelse, och verka för att vi tillsammans går till en ny nivå av medvetande, kunskap, förståelse, insikt, visdom, i naturen idag.

Visst finns det frågor som inte kan adresseras öppet i samhället. Utan kommer väcka onda motkrafter när dom exponeras. Det är viktigt att de får sippra fram ändå men var beredd på att det kommer möta starka kritiker för folk som vill värna om befintliga strukturen. Den mentala karta som skapat deras trygghet, deras struktur, deras grund, hittills idag.

Man ska respektera människors behov av form, av konstruktioner för deras mentala trygghet. De konstruktionerna måhända vara inte alltid det som leder fram till en utveckling. Men det ger dom en stabilitet i deras tillvaro vilket är mycket viktigt, för att måhända mogna i sitt behov av att längre fram kliva ett steg till. Kanske när kriser eller vändpunkter, vägskäl inträffar så finns då en trygghet att lämna för att utforska en ny nivå. Så tryggheter är goda, och ska bevaras men inte innesluta människor utan tvärtom uppmana till ett vidare utforskande för att söka sig lite nya kläder, lite nya vyer, lite nya perspektiv i den värld som vi har idag.

Det är en svår väg att gå att söka visdom ifrån ovan, den är inte lätt och kräver sina resurser. Den kräver mod, den kräver insikter, den kräver en grundstablitet i psyket som alla kanske inte har. Där må vi vara klara med att det är viktigt för dom som inte alltid kan nå en öppenhet, att dom för att bevara sin grundstruktur och inte nedlåtande behandlas för det. Utan vi är olika på vår skala i att färdas. Vi är olika som själar och individer. Vi kommer inte komma från samma plats, till samma plats, i vår resa i världen.

Låt oss tillåta att en rörelse finns inom varje människa men från olika platser, till olika platser. Kan man ha denna öppenhet mellan individer så skapar det i sig en grundtrygghet i att oavsett var vi är så får vi kommunicera kring våra utmaningar om våra rörelser men vi behöver inte tilltvinga människor vare sig en grundposition som är gemensam eller ett mål som är gemensamt. 

Läs hela inlägget »
Etiketter: tolerans, andevärld

Här är två korta utdrag från en tidningsartikel med rubriken "Det var som ett tecken från ovan" - en intervju med författaren och konstkritikern Sievert Sjöberg. Han var tidigare polis men berättar i artikeln hur kan kom till att börja både med att recensera konst och med ett eget författande. Jag tar med de här utdragen för att hans minst sagt radikala förflyttning i en akut livssituation, är väldigt likt det agerande eller bistånd, dvs en "knuff i rätt riktning" som är vanligt förekommande den osynlig, hjälpande dimension smo omger oss i vardagen:
 
"1979 sjukskrevs han och han kände sig deppig. 31 år gammal och hade så ont att han inte kunde jobba. Vad skulle han ta sig till med livet?
Då fick han ett tecken, en signal. Det är så han uttrycker det.
– Det var som ett tecken från ovan. Någon visade mig hur jag kunde gå tillväga. Att jag skulle intressera mig för kultur. Jag började träffa konstnärer och lära mig en massa om konst. Jag vet inte hur det skulle ha gått annars, kanske hade jag inte suttit här i dag.
 
Och om hur det kom sig att han blev författare. Även detta började med en märklig händelse, under åren i början av sjukskrivningen:
– Det var som en vision. Jag tyckte att jag befann mig vid Kinda Motell i Rimforsa och tittade söderut längs riksväg 34. En bit bort stack en vit husgavel upp ur grönskan. Det låter inte så märkvärdigt, men bilden var enormt laddad och följde med mig under ett par år. Jag fick reda på att ytterligare två hus ligger på samma plats. Och de som bor i husen gav sig successivt tillkänna. Den platsen blev utgångspunkt för min första roman.

Han beskriver det som en syn. Han sov inte, det var ingen dröm. Exakt vad som skedde är svårt att säga.

Något började emellertid hända med Sievert efter den där dagen. Han började skriva ned berättelser som han hittade på med inspiration från sin märkliga upplevelse. Efter ett par år var hans första bok klar. Men det skulle dröja till 2006 och ett antal omarbetningar innan den gavs ut med titeln ”Pärlemorkvinnan”.


Hämtat från Corren

Läs hela inlägget »

Från ett samtal om kroppslivet
Känn tillfredsställelse, känn en fördragsamhet med det livet som är valt för dig. Känn att tillvaron ändå har mening och att tillvaron ändå betyder mycket för dig. Känn att du kan, i det lilla, ändå förlika dig med det livet som du har valt som ändå har en samklang med den själ du är.

Det är inte så att man hittar ett liv som är helt apart utan det finns en samklang med de vibrerande strängarna som finns i din kropp och därför ser din tillvaro ut som den gör, därför att den har en viss harmoni med den du redan är. Annars så skulle vi inte hitta rätt grogrund för att kunna växa till ett bättre och rikare liv. För det är så att man kommer till ett rikare liv även om man kanske inte alltid tycker det är bättre så man kommer ändå till nya dimensioner varje gång man blir återfödd.
- Du väljer din väg, men samtidigt så är den väldigt utstakad -

Läs hela inlägget »

En mycket intressant öppenhet från Kungahuset:

Drottning Silvia säger i reportaget "Drottningholms slott – ett kungligt hem" som sändes den 5 januari 2017 i SvT:
- Det finns mycket historia kvar här, det finns också små vänner... spöken. De är alla mycket vänliga, men man känner ibland att man inte är helt ensam. Så kom och känn själv, gå omkring här när det är mörkt och så. Det är väldigt spännande.
Drottningen betonar dock att det är "snälla" spöken.
- Man blir inte rädd, det är en vänlighet som finns.
Tänk om de kunde berätta?
//

- Det där med spöken är mycket intressant men det är inte alla som uppskattar spökhistorier - tycker det är spännande men man märker att man blir lite spänd själv då. Men det finns spöken, det finns många.
- Har Drottningen själv varit med om att känna av dom här spökenas närvaro.
- Ja, det har jag också. Men som sagt, dom är vänliga.
//

Prinsessan Christina, kungens syster, som bland annat har skrivit en bok om Drottningholms slott intervjuas också i programmet. Hon håller med drottningen om att det finns spöken på slottet:
– Det är klart att det gör. Det spökar i alla gamla hus. Det gör det definitivt. Det finns mycket energi i det här huset och det vore ju konstigt om det inte tog sig uttryck i lite ljud och skepnader.

Läs hela inlägget »

Blogg: Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

-

Etiketter