https://www.svtplay.se/video/20037510/miro
Cirka 31 minuter in i denna spännade dokumentär om konstnären Joan Miro så finns ett avsnitt om ett rum i Miros vackra hem där Miro kunde försvinna i timtal för att meditera i "de frånvarandes rum". 

"Rummet var som ett kapell, där det rådde frid och en klosterlik tystnad. Där kunde han sitta och blicka inåt och kommunicera med de döda för att finna lösningar på sina problem".

Det är en fint sätt att använda sin förmåga till kontakter med andarna som en positiv kraft.
 

Läs hela inlägget »

Lekfullhet

Själen befinner sig på en mjuk resa, där ingenting har en sån stor allvarlighet. Det finns en lekfullhet i själens resa, även om våra kroppsliv kan vara tyngre, så finns ändå en nästan lekfullhet.

Jag skulle inte alltid vilja använda det ordet, för det ger associationer till en aningslöshet. Och ett icke-seriöst synsätt. Men den lekfullhet vi talar om är djupt seriöst.

Den har en oerhört djup mening. Därför att i lekfullheten medges precis det lärande som är så viktigt.

Det finns inget lärande som blir fullkomligt utan en lek. Det är själens tillvaro.

Och villkor för ett lärande.


Ur ett samtal med andevärlden

Läs hela inlägget »

Tänk vilken rikedom det ligger i att gå i sin barndoms marker. I det lilla barnets fotspår. Försöka minnas det man upplevde, återskapa det man drömde om och upptäcka hur mycket av den vuxna människan, som redan fanns på plats i 10-åringen.

Jag tänker att oavsett hur nära man kan komma de tidigare åren så kan ändå försöken hjälpa en att återfinna och återknyta till något autentiskt och ursprungligt inom sig. Något som fortfarande väntar på att förlösas och förverkligas.

Jag hade ett samtal med vår osynliga dimension härom veckan. Jag skrev ner följande:

Prata med den lilla flickan inom dig.
Och be henne om råd. Hur du, hur dom hade velat råda, sin äldre gestalt. Att lösa en upptornande konflikt. Som inte alls behöver vara konflikt. Hon kanske sitter med svaret och nyckeln. För att lösa upp, dilemmat för dig.

Dilemman handlar väldigt ofta om tankekonstruktioner. Och hitta små verktyg för att lösa dilemman, som samtal med sin inre, barn, är en god träning. Det viktiga för dig är att du kommer vidare. 

Läs hela inlägget »

Att leva sitt liv som den man var tänkt att vara, sig själv, är inte alltid ett självklart val. Viljan att ständigt "jaga det bättre", och "få göra mer" kan dra och slita i en ibland. Det är svårare än jag tänkt mig att bara stanna i förnöjsamhet, och ta emot det som kommer. Så här sa mina rådgivare i andevärlden:

Det finns en väg att vandra som är smal och otillgänglig. Det är inte alltid bekvämt. Det är ett liv med brist på förnödenheter ibland.

Det finns en renhet för själen i den vandringen.  Som är väldigt behaglig och ligger väldigt nära det liv som själen har, som är evigt.

Det är därför man ofta i en pilgrimsvandring har dom små medlen omkring sig för det är mera likt den själsliga tillvaron.

Det finns inte förnödenheter, runt i kring, på det där sättet. Utan de livsmedlen man lever av, är av en annan karaktär. De andliga livsmedlen. Beakta med varsamhet, din tillvaro. Säkerställ en andlighet framöver. Det krävs ett kontinuerligt arbete på det här området.

Det behöver inte vara förenat med umbäranden. Men däremot att avsäga sig den ständigt närvarande önskan om ett annat liv. Det klyver dig bara inför en uppgift som är viktig att utföra.

Läs hela inlägget »

Inget nytt under solen. Naturmedicinaren, författaren, abedissan, mm, Hildegard av Bingen (född 1098 i Tyskland) skrev redan för ca 850 år sedan flera skrifter/böcker, några med visioner som hon "fått till sig".
Jag håller det för sannolikt att den närkontakt som Hildegard redovisar i sina skrifter, är densamma som andra kända författare redovisar som källan till sina visioner, ord, formuleringar, mm. Det är en och samma källa bedömer jag, som alla dessa kända personer har erfarit. De tolkar den något olika bara beroende på vilket sammanhang och kontext som personen lever och verkar i. Så tänker jag. Jag vet inte om du håller med mig?

Så här poetiskt beskrev Hildegard hur texterna kom till henne, rätt likt det Horace och Tolkien beskriver,  (se tidigare bloggar om dem):

Det som jag skriver ned är endast sådant som jag ser och hör i dessa visioner, och jag formulerar inga andra ord än dem jag hör. Jag framför detta med latinska ord utan avgränsningar mellan orden, just som jag hör det i visionerna, eftersom jag inte har lärt att skriva på det sättet som lärda män skriver.

Orden som jag ser och hör i visionerna är inte som de ord som ljuder ur en människans mun, utan de strömmar fram liksom en flammande låga eller som molnen som jagar fram på en klar himmel.

//
Dessa syner som jag har haft har jag inte sett i drömmen eller i sovande tillstånd eller i extas. Jag har inte upplevt dem med min yttre persons kroppsliga ögon och öron, inte heller i avskilda rum, utan jag har haft dessa uppenbarelser i vaket tillstånd, medan jag i ett rent andligt tillstånd har kunnat se vida omkring med min inre persons ögon och öron, och mitt bland andra. Hur detta går till är det svårt för en dödlig människa att förstå.
//
Ovan utdrag är från en bok som handlar om bland annat Hildegard. Där återges dessa självbiografiska berättelser, i ett brev skrivet till en vallonsk munk, Guibert av Gembloux. Hon sade sig också kunna förutse framtida händelser.

Läs mer om Hildegard på Wikipedia:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Hildegard_av_Bingen

Läs hela inlägget »

I förra veckan hade jag återigen ett fint, ordlöst samtal med våra vänner i den andra, osynliga dimensionen. Det är speciellt ett stycke som jag vill dela med mig av. Jag har hört motsvarande tankar tidigare - att vissa av våra medmänniskor finns i bakgrunden som väldigt diskreta hjälpare till oss. De tar inte mycket plats utan bara är där, när bördorna känns lite för tunga eller energin bara tryter. Alla hjälpare tillhör inte den osynliga världen utan vissa finns i vår närhet - även i den fysiska tillvaron. Kanske många känner igen sig i det här?

"Det finns människor som går vid din sida som är hjälpare, tänk på det. Det är inte så att de påkallar din uppmärksamhet hela tiden. Utan dom finns där bara för att parera när det går illa. Det är deras uppgift. Respektera deras roll. Och var väldigt observant, de är väldigt diskreta de här människorna.

Det är sällan hjälparna står där framme och skriker, att dom bistår, utan dom som är ivrigast är nog inte dom som är dom riktiga hjälparna utan dom som är ivrigast kan vara falska människor som bara för sitt eget behov behöver synas och få bekräftelse. Dom riktiga hjälparna finns i bakgrunden och kommer puffa dig, dit i den riktning där det behövs. "

Läs hela inlägget »

Likt inslag #3 den 1 juli om hur Horace Engdahl får till sig sina texter, "de kommer hela, precis som dom är", så kan även JRR Tolkien nämnas.
Tolkiens utsaga har även den, likt Horaces, en likhet med hur vissa kanaliserande medier arbetar, dvs att man upplever sig "hämta ner" färdiga budskap någonstans ifrån. 

Tolkien har uttryck det så här om sina berättelser:
"They arose in my mind as ´given´ things, and as they came, separately, so too the link grews.
An absorbing, though continually interrupted labour, yet always I had the sense of recording what was already ´there´ somewhere: not of ´inventing´. 


I Oxford, England, pågår det t o m den 28 oktober 2018 en väldigt fin utställning om Tolkiens teckningar, hur han skapade sina berättelser och även andra delar av hans liv. Det är en av de första gångerna man har lyckats samla alla centrala målningar på en och samma utställning. Så missa in detta. Utställningen är gratis men biljetter måste bokas på nätet. Mer info på:
https://tolkien.bodleian.ox.ac.uk/

 

Läs hela inlägget »

http://www.stockholm.se/guidetilltystnaden

Ett fantastiskt bra initiativ av Stockholms Stad: Guider till tystnaden.
De har nyligen presenterat 65 rofyllda platser att besöka och 22 promenadslingor att vandra på. De skriver:

"Tystnad, en dos natur och en möjlighet att bara få vara. Nu finns det vägledningar till 65 rofyllda platser i elva olika naturområden i Stockholms stad. Guide till tystnaden vill öka intresset för, visa vägen till och öka tillgängligheten till områden och platser i stadens närhet som erbjuder en kombination av ljudkvalitet, stillhet och gröna upplevelsevärden."

"Naturlig kraft och tankepauser. Gå en promenad i skogen för att samla tankarna. Sätt dig under ett träd i parken för en stunds avkoppling. Människor har oavsett kultur, religion och tradition i alla tider sökt kraft och avkoppling i rofylld natur."

Dessa guider finns att ladda ner från nätet (se länken överst), skriva ut eller att hämta på utvalda platser i Stockholm.

Läs hela inlägget »

Den här lilla skadade träskylten hittade jag på en plats i utkanten av branden i Färila, "Pilgrimsvägen". Den visade vägen in i brandområdet, till den pilgrimsled som nu inte kan användas pga risken för fallande träd.

Många är de som vandrar pilgrimsleder, över hela världen. Behovet är stort och återkommande. Att göra en pilgrimsvandring innebär att man bryter upp från vardagens mönster, det invanda och trygga och ger sig ut på en vandring. Men det är inte alltid man har tiden, möjligheten, orken, närvaron, att skapa den lilla vandringen, trots enkelheten.

Kan behovet även tillfredsställas i vår egen vardag, tänkte jag, eller är den nödvändigtvis bunden till "ge sig iväg" och "att vandra"? Om det går: Hur kan man göra det i så fall och hur långt kan man gå?

Pilgrimmens nyckelord är:
1. Frihet - att lugnt vandra utan kalender och inre och yttre stressfaktorer
2. Enkelhet - att leva endast med "det lilla" och skala av allt onödigt för en stund
3. Tystnad - att vara i stilla eftertanke, stänga ner ett yttre informationsflöd till förmån för en inre dialog
4. Bekymmerslöshet - att för en stund lägga ifrån sig bördor, ångest och det som tynger ens sinne
5. Långsamhet - att ge tid för enskilda tankar, för önskningar, för en bön eller bara inre tystnad
6. Andlighet - att släppa taget om intellektet och ge plats för ett gränslöst glidande mellan himmel och jord, synligt och osynligt, materiellt och andligt, där man erfar mer än tänker
7. Delande - att dela med sig av smärta, mödor, glädjeämnen och längtan. Till sig själv eller kanske en främmande människa du möter. Tyst eller med små ord. Det behövs sällan mycket pratande i möten med andra människor. En blick kan säga med än tusen ord.


Nunnor och munkar har i alla tider format en repetetiv vardag kring bland annat dessa nyckelord.
Men alla vi som inte delar den kristna tron kanske ändå kan skapa en del av tillvaron som kännetecknas av dessa ord. Att när vi får "egentid", i den utsträckning det är möjligt, se om det går att ta till sig ovan nyckelord. Att försöka släppa taget, och hitta känslan av en pilgrimsvandring.

Kan det vara att packa en liten ryggsäck med termos, filt och en anteckningsbok med penna och i tystnad gå ut i närmaste skog? Kan det vara att under tystnad gå till en av de många orgelkonserter som hålls gratis i våra kyrkor? Eller att hitta något som gör att händerna får arbeta monotont medan tanken bara glider iväg under den stunden, till en annan dimension av tillvaron. Jag hade gärna velat höra hur andra skapar sina naturligt andliga stunder, i sin vardagen.

Det mest udda jag hört är en företagare som regelbundet går till skogs med en kaffepanna, gör upp eld, kokar kaffe, filosoferar och sedan går hem igen.
 

Läs hela inlägget »

Platser som skadats, varit utsatta för olyckor, våld eller annan negativ påverkan kan få en enkel ceremoni, tänker jag. För att skicka en önskan om extra kraft, läkning och förnyelse - både till platsen i sig, till naturen och djuren men främst till alla de människor som bebor området. De som dagligen vistas i området och behöver känna trygghet, livsglädje och en balans inom sig själva - trots skadan. Det är kanske inte så lätt - och tar både tid och kraft från dem.

Jag besökte brandområdet i Färila och på en väldigt vackert belägen rastplats vid Abborrtjärn precis norr om Laforsen hade jag en lång bön som handlade om detta. En önskan om förnyad kraft, livsglädje och balans till alla de som bor där, till alla de som kämpat mot branden på området och till den svarta, helt brända marken bara 50 m från rastplatsen - och som sträckte sig runt hela tjärnen.

Jag vet inte om böner har någon inverkan på världsalltets krafter men gör ändå detta. Och ska absolut komma tillbaka till den vackra tjärnen och upprepa bönen om något år. Rastplatsen ligger märkligt nog på en pilgrimsväg enligt en skylt på platsen, en led från Gamla Uppsala till Trondheim. 

Några ord som kom till mig vid strandens kant, var ”Skador ger möjlighet till ett läkande”.
Jag fick känslan då att skador av denna proportion gett möjlighet till en läkning genom den sorg som initieras och ska processas. Den processen hanterar inte bara denna aktulla sorg, som känns när man ser all svart mark och röda trädstammar kilometer efter kilometer.

Den processen tar också med sig även gamla sorger. De som aldrig läktes. De sköljs med i samma sorgevågor. Kanske kan även de lindras när de inre känslorna får chans att välla fram igen. Jag tänkte också på hur skador gör att vi ofta sträcker ut händerna till varandra, hjälper varandra, även länder emellan. Det är ett läkande i det samarbetet.

Så samtidigt som skador medför förödelse på in- och utsidan så finns där också, mötet med andra, och möjlighet till en inre pånyttfödelse.

Läs hela inlägget »

Blogg: Senaste inläggen

Arkiv

Länkar

-

Etiketter