Mer Ignatius... en andlig vägledare

Vissa ord och meningar bara fastnar hos en. De ger en insikt eller en genklang som gör att man bara måste stanna upp en stund, och läsa raderna en gång till.

Sådana tankar har jag hittat hos Ignatius, som trots att han tillhör den kristna tolkningstraditionen ändå har väldigt mycket att ge även oss icke-religiösa. Hans tankar är bara 500 år gamla och håller än:

"I tystnaden växer känsligheten för nyanser. Endast den som tiger kan höra."

"I ömsesidig vänskap mellan två människor – berörs själen, äger kommunikation rum, uppstår verklig attraktion."

"Kommunikation skall i möjligaste mån vara öppen och konkret, personlig och autentisk. Ju djupare den går, desto mer tillfredsställande är mötet. Efter någon tid kan orden bli färre och de älskande är hos varandra och tiger."

Om bön/meditation: "Också när man har mycket att göra och knappt kan ta sig tid så skall man aldrig hoppa över denna korta övning. Minst en kvart om dagen är nödvändigt, helst på kvällen. Man drar sig tillbaka till en lugn plats och kommer till ro. För sitt inre låter man dagen rullas igenom timme för timme. Eller man koncentrerar sig på några intensiva erfarenheter och möten. Framförallt ska de upplevda känslorna återupplivas; glädje och sinnesro, smärta, vrede och sorg."

"Väsentliga processer och beslut äger rum på känslornas och hjärtats område snarare än i tanken och huvudets."

"En vägledare ger inte direktiv. Utan hjälper den som övar sig i att identifiera rörelserna. Ingriper inte i processen, och motstår alla försök att styra åt ett håll. Den andliga vägledaren håller sig neutral och låter vågskålarna röra sig fritt i den ena eller den andra riktningen. Skaparen ska kunna kommunicera direkt med sin skapade varelse – med själen hos den som övar sig."

"Kärlek betyder i detta sammanhang att kärleksfullt acceptera sig själv med sina begräsningar och svagheter – kanske det viktigaste tecknet på andlig mognad och ett resultat av andliga övningar.

"Den som har lagt märke till och accepterat sina egna begräsningar kan i vardagen hantera sina positiva och negativa sidor på ett klokt sätt och integrera dem. Verklighetsanpassningen växer och arbetet blir effektivare. Han tar sig endast an uppgifterna han klarar av."

"Processen att acceptera sina egna begränsningar – är plågsamma och desillusionerande men gör att man kan säga ja tillverkligheten. Man kan bara bli befriad från det man accepterat. Kärlek är inte bara en kamp för det goda utan klokhet i förhållande till verkligheten."

Allt ur boken "Ignatius av Loyola - en mästare i andlig vägledning" av Stefan Kiechle, 2007.

Notering: Ignatius av Loyola, egentligen Íñigo López Oñaz y Loyola (baskiska), född 23 oktober 1491 på slottet Loyola i Azpeitia i Baskien, död 31 juli 1556 i Rom, var Jesuitordens grundare. Han vördas som helgon inom Romersk-katolska kyrkan, med minnesdag den 31 juli.


 

Senaste inläggen

Bloggarkiv

Länkar

-