Vår egen pilgrimsväg

Att leva sitt liv som den man var tänkt att vara, sig själv, är inte alltid ett självklart val. Viljan att ständigt "jaga det bättre", och "få göra mer" kan dra och slita i en ibland. Det är svårare än jag tänkt mig att bara stanna i förnöjsamhet, och ta emot det som kommer. Så här sa mina rådgivare i andevärlden:

Det finns en väg att vandra som är smal och otillgänglig. Det är inte alltid bekvämt. Det är ett liv med brist på förnödenheter ibland.

Det finns en renhet för själen i den vandringen.  Som är väldigt behaglig och ligger väldigt nära det liv som själen har, som är evigt.

Det är därför man ofta i en pilgrimsvandring har dom små medlen omkring sig för det är mera likt den själsliga tillvaron.

Det finns inte förnödenheter, runt i kring, på det där sättet. Utan de livsmedlen man lever av, är av en annan karaktär. De andliga livsmedlen. Beakta med varsamhet, din tillvaro. Säkerställ en andlighet framöver. Det krävs ett kontinuerligt arbete på det här området.

Det behöver inte vara förenat med umbäranden. Men däremot att avsäga sig den ständigt närvarande önskan om ett annat liv. Det klyver dig bara inför en uppgift som är viktig att utföra.