#3 Kända personer och Andevärlden: Horace Engdahl

Horace Engdahl, välkänd författare, är väldigt tydlig i sin fina beskrivning över hur värdefulla ord och fragment kommer till honom, färdiga, som från en "röst" i hans huvudet.
Även det här är en mycket intressant utsaga då det kommer från en författare med lång erfarenhet av ett välutvecklat skrivande, och med en varsam - nästan sträng - hantering av språket. Hur påfallande likt är inte det Horace berättar om, det som kanaliserande medier arbetar med - att hämta ned färdiga budskap. Och det som andra författare ger uttryck för att storyn redan är färdigskriven, bara att "hämta ned". Det finns även låtskrivare som också sagt att "melodin var färdigskriven, i mitt huvud, när jag vaknade". Jag skriver om just detta - att identifiera och förstå andevärldens sätt att kommunicera med oss, och hur andevärlden påverkar oss även i våra drömmar - i boken "Ta kontakt med andevärlden".


31 mars 2016 Radio P4 Radio Extra (https://t.sr.se/2KXw1oT) säger författaren Horace Engdahl detta, tidigt i intervjun, om boken ”Den sista grisen”:
”Den tillkom under en längre tid. Dom här fragmenten som jag kallar dom, då och då, när dom anmälde sig i mitt huvud.
//

”Dom tillkommer genom att dom på något sätt tillkommer i mitt huvud sådana dom är, i väldigt hög grad. De är inte i någon högre grad bearbetade och därför så måste jag helt enkelt bedöma dom: Kan det här säga människor någonting, kan det här inte göra det? Och dom som jag tycker kan säga någonting, dom tar jag med”.

Och om titlar till hans böcker:
"Det är så med alla mina titlar att jag drömmer dom alltid. Jag kan inte hitta på dom men i slutet på varje bok så blir det alltid så någon natt att framåt morgonen så kommer plötsligt titeln i sömnen. Någon säger den i min sömn och så kravlar jag ur sängen och skriver ner den på ett block där. Sen har jag i efterhand funderat - vad i mitt omedvetna kan ha gett mig denna tanke?”

Utdrag ur en intervju från Bokmässan 2016 (https://bit.ly/2Ny5U9B), ca 29 minuter in i intervjun, beskriver Horace samma fenomen men med lite andra ord:

”Fragmenten tillkommer ofrivilligt i den meningen att plötsligt talar dom i mitt huvud. De kommer hela, precis som de står där. Och jag måste skriva ner dem snabbt för att de inte ska försvinna. Som regel ändrar jag väldigt lite i dom, innan de publiceras.
De kommer sådana som de är. Och då har jag för enkelhetens skull sagt att den som skriver de här fragmenten är inte jag, utan det är ”han”. Därför att jag kan inte skriva dom. Jag kan inte sätta mig ned och säga att jag ska skriva fragment. Det blir ingenting av. Bokstavligt sett så kan jag inte göra det utan dom måste komma på det här viset. Då ser jag att det är nån där nere som kan skriva, det är inte jag.

Och han lyder inte mig. När jag behöver honom så kommer han aldrig. När jag inte behöver honom så kommer han. När jag står i duschen eller när jag går och promenerar - måste alltid ha en anteckningsbok med mig. Han kan komma när som helst.

Men så säger jag att på något sätt måste han ju vara släkt med mig, det är ju rimligt va? Det måste finnas någon slags…ja. Så på nåt sätt så säger han väl mig någonting om mig själv. Men jag vet inte varför och jag vet inte hur sant det är heller.”

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln