"Gott nog" - Hur är det möjligt?

Utdrag ur ett samtal med andevärlden, ett samtal som egentligen handlade om något helt annat, men så kom dessa rader. Det är så obegripligt och svårt att med dagens status i världen, tycka att allt är "gott" eller till och med "gott nog" som samtalet beskrev. Jo, i den lilla världen - i sitt eget mikrosystem med familj, vänner, etc - men med allt som händer med våra "nästa", både i vårt eget land och i världen i stort... Det går inte ihop för mig hur något kan vara gott nog.

- Det finns en otillräcklighetskänsla som rider över världen idag. Att allt måste bli annorlunda, allt måste bli bättre, baseras på att det som är idag inte är gott nog. Det är det. Det är gott nog. Alla är gott nog.
 
- Det pågår ett skifte i världen, en transformation till en högre nivå. Ett förhärligande, av en ny typ utav känsla i kroppen, en känsla av samhörighet med den andra sidan, att vi är ett, att vi är gemenskap. Att vi färdas i gemenskap. Ett ”vara” i gemenskap. Den gemenskapen är stor, den är viktig, den är komplett, den är här, den är nu. Den beskriver det som ett barn, som ska utvecklas, som ska lära sig att gå. För det är det som man gör i sitt kroppsliv. Man kommer ner utan färdigheter. Inom sitt område kanske man känner sig väldigt handikappad. Det är helt i sin ordning. Det är precis inom de områden man ska skapa sin färdighet inom. Därför kommer en otillräcklighetskänsla bli väldigt stark. Där man är, ska man utvecklas. Därför är man barn, pånyttfödd inom det område. Man har en enorm kapacitet på andra områden men livet är valt utifrån det område där du är grön. Där du ska bli mer fullkomnad.
 
- Det är viktigt att lära känna sin kapacitet på dom svagare områden, där man inte kan så mycket. Man ska känna sin fulla kapacitet i utvecklingspotentialen. Det är viktigt. Det viktiga är inte att nå fram, och tillägna sig varenda kunskap, förståelse, insikt utan det är att bli varse kapaciteten i människan. Sen är resan oändligt lång genom många liv. Men att känna kapaciteten, det är viktigt. Det är det som är så vackert. Att det finns en enorm kapacitet. Som kommer bära väldigt, väldigt långt. Det skapar en trygghet och en försoning med ens tillvaro.  Man behöver inte springa ut mitt i varenda kapacitet, men att veta att den ligger latent, det är en skön förmåga att bara äga. Det är viktigt för människor att bara känna.

- Slut -

 

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

-

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln